NÄR LIVMODERN VÄRKER

God morgon eller ..snart god middag.

Har man varit uppe sedan 05:00 så är det ju snart dags för lunch;-)

Inte många minuters sömn blev det i natt, jag har tittat på klockan varje halvtimme, livrädd för att försova mig (oss). Stora tjejen; Casandra skulle nämligen iväg. Stå klar på Malaga flygplats klockan 06:00. Att hon satt sin klockan på 04.30 hjälpte ju inte mycket kan jag säga…hon sov så gott när jag kom in och väckte henne och sa; – Skynda dig nu. Varpå svaret blev; Vart ska jag? 

Ja…London till exempel.

TROLLUNGAR för några år sedan. Liten sprallig till höger med ponchon både in och ut och fram & bak. Casandra till vänster.-)

TROLLUNGAR för några år sedan. Liten sprallig till höger med ponchon både in och ut och fram & bak. Casandra till vänster.-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET ÄR HÄR MIN LIVMODER BÖRJAR VÄRKA.  Min lilla stora tös ska vara i annat land, låååångt ifrån sin mammis i flera flera dagar. Jag fick inte hjälpa till med packningen och att åka i trasiga skor utan ombyte …oh well. Hon lär så länge hon lever.

Klassresa..hon åker inte själv. Tror de är totalt 12-13 elever, en mentor och en beundransvärd pappa; Martin. Jag och/eller mannen ville följa med men då hade Casandra stannat hemma..pfff

Det svåra är; världen, denna otäcka stora värld som väntar där ute, utanför bomullszonen. Utanför mamma-kontrollen. Jag vet, jag vet, har själv varit ung och var inte Guds bästa barn. Men dagens samhället har förändrats sååå mycket, det är rått, det är fotografering med mobiler, det finns på nätet direkt etc. Nu vet jag att de kommer att ha det riktigt bra…utan sina föräldrar.

Barnen är ju jättenöjda, vilken 15-16 åring skulle inte vara det…5 dagar i London med shopping, musikal, besök på studion där Harry Potter spelas in. Och så lite shopping till,

När blev hon så här stor??

När blev hon så här stor??

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men att liten har blivit så stor…jag undrar om man någonsin kan få in det? När förstår man att de blivit stora, snart självständiga? När de flyttar hemifrån? När de skaffar första jobbet eller när de bildar egen familj? Eller är ens barn alltid … barn?  Och när ska jag sluta oroa mig…..för släppa taget gör man väl aldrig ordentligt..eller? Någon mer erfarenhet ???

Idag ska jag sysselsätta mig med annat än att tänka på min värkande livmoder. Jag ska ha lunchbjudning/tilltugg/cavaträff med ett gäng glada och spralliga tjejer. Det lär hålla mig sysselsatt i några timmar.

Som tur är har jag fortfarande en ”liten” hemma som jag kan mysa med när kvällen kommer.

Kram Jess

PS: Missa inte tävlingen som jag har, du hittar den HÄR. 

annorlundaunderbara

9 Comments

  1. Ja, visst är det jobbigt när de växer upp. Min yngsta dotter vill till USA ett år och gå på highschool!! ETT ÅR!!!! Jag tror jag dör….men jag kan ju inte neka henne det när farmor och pappa gärna ställer upp och betalar och hon så gärna vill. Hon går åttan nu och vill resa första året i gymnasiet. Det är ju ett år kvar, men snacka om att jag är nervös och orolig redan nu. Hoppas Casandra får en trevlig resa och att du får lugan och inte allt för oroliga dagar. Kram Annika

    • Oh Jisses….ett helt år och jag som blir sjuk av oro inför bara 5 dagar . . Självklart vill man att de ska resa, uppleva, men ändå vill man ha dem hos sig…svårt det där tycker jag…..
      Kram Jess

  2. Åh, jag förstår precis hur du känner det! Jag hade ju så ont i magen innan vår resa, att lämna lilleman där hemma… hur skulle han klara sig utan sin lilla mamma? Men det hade ju självklart gått jättebra, tror det var mamman som var mest orolig. Min stora son fyller 19 och med honom var jag riktigt hönsig med också, men som tur är börjar det att släppa nu, vet att han klarar sig själv. Tror det är nyttigt att vara ifrån varandra och barnen blir större och mognare för varje sån resa de gör. Du ska se att det går bra, fast det värker nu, både i livmoder och hjärta.
    Kramar!
    Judita

    • Är det som så att man är hönsig med 1:a barnet även vad gäller detta? Och att man är mer ”cool” med 2:a ?
      För det märker jag ju hur man ändras när man får barn 2.
      Jobbigt att de växer upp….ont i både hjärta och livmoder……<3
      kram J

  3. Åh, vad jag känner igen det där.
    Min dotter går andra året på gymnasiet o gjorde vårens praktik utomlands i FYRA veckor.. O ja, hon är ju äldre, men som tårarna trillade hela hemvägen, när jag varit o lämnat henne vid stationen. Struntade i att det var fler än jag som satt på bussen!

    MEN vad den resan var nyttig för henne, på SÅ många vis 🙂

    Nu vill hon iväg som aupair i USA efter studenten nästa år o givetvis – som skrivet tidigare – vill man att de ska uppleva, men mitt hjärta klarar nog inte av det 😉 Har KANSKE fått henne att nöja sig som barnflicka i Sthlm till att börja med 🙂

    Kraaam!

    • Oh jag förstår dig……det gör ju banne mig ont överallt…De ska vara stora men ändå är de små..enligt oss föräldrar..ja jisses, det här är inte lätt…..
      Kram J

  4. Tror att jag redan börjat få separationsångest utifall att hon drar iväg nästa sommar, vilket det ju låter som. Vad gör man liksom av dagarna när det bara är mannen o serva sen? Jaja, det återstår att se 🙂

    Kraaam

    • Fick sms av dottern igår; Jag älskar London. Jag ska flytta hit…….
      Jisses……
      Kram J

      • Hoppas att hon kommer på andra tankar tills det är dags att lämna boet ❤️

        Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *