ATT HJÄLPA LITE GRANN

Hej vänner,

Lördag och inget larm. Jag var ute vid 7-tiden tror jag och släppte ut hundarna. Sedan gick jag och la mig igen och vaknade 11.30. Tror jag behövde sova ut. I normala fall sätter jag klockan på 9.30 på helgen för jag har ju en förkärlek för att sova länge..ibland för länge.

Idag blir det en hemmadag. Solen är framme och jag sitter och trycker inomhus med fleecepyjamas.

Tänkte visa vad jag köpt och samtidigt be om din hjälp, om du har möjlighet.

Jag har köpt hem detta;

20151009_102049

20151009_102113

Zero Cancer 

Jag har tidigare valt att hjälpa företaget bakom denna idén, ForLife  men den gången valde jag andra armband och annan text.

Detta inlägget hittar du här, där skriver jag även mer om företaget och deras verksamhet.

Önskar innerligt att någon kan komma på ett botmedel mot cancer. Vi har så mycket annat som har uppfunnits , tekniken rusar framåt men detta….det tar för lång tid. Och jag förstår att forskning kostar pengar…. Den som kan , hjälp gärna till. Du får dessutom ett snyggt armband som tack för hjälpen;-)

Mer info hittar du via detta inlägget. 

Kram Jess

Så var det dags för ultraljud på levern

Sökte ju till läkaren för några veckor sedan pga extrem trötthet.
Då visade det sig att jag hade förhöjda levervärden. Så omprov togs bara 3 dagar efter och de fortsatte att öka.
Remiss till ultraljud och jag tänkte att jag hinner aldrig göra det innan jag flyttar till Spanien. Men jodå, idag var det dags.

Hade de värsta tankarna….att nu skulle jag behöva genomgå en operation, att jag fått cancer, att mannen och barnen kunde flytta men att jag skulle stanna kvar hemma……Ja så fungerar mitt huvud…så fungerar nog de flesta när de är nervösa, oroliga och rädda.

Men allt gick bara bra, mjälten, levern, bukspotskörteln, gallan m.m var kanon!
Och där föll en tung sten från mig. Nu kan jag se fram emot flytten som kommer.
Dock vet de fortfarande inte varför jag är så oerhört trött och har förhöjda levervärden. Det kan vara ärftligt så jag får väl bara dras med skiten och vara glad att jag inte arbetar utan kan gå och lägga mig när tröttheten slår mig i bakhuvudet.

Så här har det ungefär känts….i bildformat…..
Ett kast, ett ras…..utan att veta vart man hamnar….