Kärleksförklaring

För en liten stund sedan hoppade min stora tjej (snart 14 år) ner i poolen till mig.
Klamrade sig fast som en liten igel, la benen om mig, snusade mig på halsen och sa;
-Du luktar gott

Mmm sa jag, fullsprajad med solkräm, svett och klor.
-Vad lukar jag då , frågade jag? Varm mamma ??

– Näää, du luktar vanilj….

Ska konservera den känslan och det tillfället <3

Oinbjuden gäst…som inte ens Gevalia kan göra trevligare….

Och så var det dags…..Efter en mild vinter kommer fästingarna fram, lika säkert som att det är jul den 24 december och att jag blir ett år äldre varje år….

Vi har inga husdjur, bara grannens katt som kommer in lite dagligen, äter och blir påpassad. Sen sticker han igen. Perfekt!

Satt vid datorn igår, på golvet som jag brukar. Kisen hade legat och sovit i min soffa på en av kuddarna under dagen. Jag lutade ryggen mot soffan.

Jag kände ingenting då..När jag skulle gå och sminka av mig så kröp dt något på halsen, större än en lyckospindel. Ptvi tänkte denna som har spindelfobi och slog snabbt till. Krypet trillade ner i vasken framför mig och då såg jag ju att det var en;

Fästingen är inte en insekt utan ett leddjur och därför besläktad med kvalster och andra spindeldjur. Det gör det ju ännu äckligare.

Jag har inga problem med att ta fästingar på barnen, de tar jag med naglarna.
Men fick ju nästan själv panik när den kröp på mig…som mamma tar man nog på sig den ”myndiga” rollen, vilket man bör….men när det kommer till sig själv är man inte alltid så tuff.

Efter upptäckten granskades hela hyddan ordentligt, det kliade överallt på mig och jag svor över katten mer än en gång…
Tror inte den hann sätta sig någonstanns men jag får väl hålla utkik så jag inte fått något fästingsjukdom typ borrelia.

Så håll utkik gott folk:-)