GLAD ATT DET BLEV TVÄRTOM

Hej vänner,

I går regnade det non-stop. Och eftersom det (oftast) kommer med sand in från Sahara så blir bilarna orange/brunprickiga efter varje regnomgång. Alltid kö till biltvättarna efter vi har haft regn. Nu lovar dom regn på fredag ( idag blev det inte alls oväder som utlovat, det är lite svalare grader men solen skiner), så min bil får se ut så här ett tag till;

20170315_141727

Såg att det börjar knoppas i diverse träd; citronträdet har blommor;

20170315_141805

Apelsinträdet blommar också;

20170315_141835

Och detta lilla lila ljuvliga träd som vi länge trott var stendött, poppar upp jättesöta blommor.

Vet dock inte vad trädet heter ?

20170315_141848

Ja det börjar bli vacker i trädgården igen, njutbart;

20170315_141820

Detta kommer jag att sakna.

Kram J

IBLAND VÄXER MAN UR SINA SKOR

Eller i det här fallet, skorna blev lite för stora… Inte riktigt men vi har andra tankar och projekt som snurrar i huvudet;-)

Huset, vi skulle titta in i vårt hus. Som vi bestämt oss att lägga ut till försäljning. Känner du någon som är intresserad eller kan vara, känner någon som känner någon som känner någon…dela gärna.

Här ligger husets annons

20141015_143455

Där får ju inte plats hur många bilder som helst (på Blocket), så 6 stycken kunde jag infoga. Skulle någon vara intresserad på riktigt så skickar jag givetvis en drös med fler bilder.

Enjoy;-)

Kram Jess

DET HÄRLIGA MED JOBBET

Hej vänner,

Idag har jag varit på visningar i detta underbara hus. 

wloprdhfpdclxpe_P1-640x360

Utsikten är bedövande vacker, det är så tyst i området att det enda som hörs är fågelkvitter och en tupp;-) Och det tar bara 4 minuter upp till närmsta samhälle med restauranger, bank, affärer, apotek etc och 4 minuter åt andra hållet för att nå stranden. Ett riktigt guldkorn.

Fördelen med att jobba som mäklare är alla människor man träffar, alla fina objekt man får besöka. Det är allt från små studios till stora vräkiga lyxvillor. Och så olika krav kunderna har;-)

Det gäller att gå över allt i sitt utbud för att matcha, lite som ”match-making”.

Det svåra är att man stundtals förälskar sig i ett hus och tankarna börjar sväva omkring; ska jag köpa, detta kunde väl varit något för oss etc…Disciplin fru Holmberg.

Idag kändes visningarna väldigt bra, vi får hoppas på att någon blir ny, lycklig ägare till huset som jag visat.

Kram Jess

 

JAG BÖRJAR ANA ETT MÖNSTER

Hej vänner,

Har fått köpa lite nytt som håller måttet när jag ska arbeta.

Och värmen gör sitt och jeansen är snart ett minne blott, tyvärr. Längtar redan tills det blir november och jag kan få ta dom på mig igen.

Hittade en vit byxa i samma kvalitet som jeans men lite lite kortare. Dessa blev perfekta.

PicMonkey Collage

Byxor från Stradivarius, topp från H & M, skor från Dunnes store och väska från Michael Kors.

Köpte även 2 toppar på H & M , en i svart och en i vit. Byxor blev det också, 2 andra par.

Ett par redan i Oslo och ett par här i Spanien. Allt i svart och vitt…

Som sagt…börjar ana ett mönster..Mycket svart och vitt trots att det snart ska vara sprudlande färgglada kläder. Trivs dock bäst i dessa två favoritfärger.

Vilka är dina favoritfärger och kör du andra färger under sommaren?

Kram Jess

Designad ved?

Igår när jag surfade runt efter lite inredningstips kom jag in på bilder med öppna spisar/brasor .Och efter bild 3 började jag fundera…så fint de har lagt veden. Så där ser det ju inte ut när jag staplar ved i vår korg t ex.

Beställer man Snygg-ved eller hur fungerar det?
På riktigt alltså?
När syrran hade ved att stapla såg det aldrig ut så där …perfekt
Nix, det var olika längder, tjocklekar, huller om buller.

För hade det varit så här snyggt hade jag nästan kunnat tänka mig att ha det inomhus.
Om det inte vore för alla kryp som trivs i barken……

lena94

lena37

lena75

lena33

lena

Har du Snygg-ved hemma eller hela-havet-stormar-ved ???
Jäpp…det är sånt här oväsentligt jag går och hänger upp mig på 🙂

kram Jess

Det här med julklappar

Jag brukar inte ha svårigheter att hitta julklappar till varken våra barn eller våra syskonbarn. Satsar främst på kläder, som de brukar tycka är kul att få och ibland slinker det även med en leksak som låter…så högt som möjligt. (Barnen är 3,4,5 år)
Till våra egna barn (snart 12 år & 15 år) brukar det inte heller vara några problem.
Jag brukar börja tidigt och då glömmer jag oftast bort vad jag köpt, gömmer det så väl.
En gång hittade jag en julklapp i april….oh well.

Men i år tycker jag att det är lite knivigare.
De kommer att få vars ett helt nytt rum, med nya möbler efter eget val.
Det blir den stora presenten. Men något litet att öppna måste man ju också få.
Så jag försöker köpa små, praktiska presenter.
Och alltid något som gynnar välgörenhet, t ex att flickorna får ”kvitton” på att de hjälpt utsatta barn med mat, vaccin, skolböcker eller liknande.

Unknown

Och till oss vuxna har vi slutat ge. Det finns inget som vi behöver.
Att ge bara för att ge känns också helt värdelöst.
Det får isåfall bli en upplevelse som vi kan njuta av tillsammans, jag och mannen.
Att gå ut och äta på tu man hand är en lyx i sig som kan förgylla vilken tråkig vardagskväll som helst.

Tycker att det är för mycket stress inför jul. Alla ska önska och tro sig få.
Alla ska panikhandla, vissar handlar fast de inte har råd.
Andra kan inte handla alls för de inte har pengar.

1477813_229021683940720_146024531_n

Hade vi inte varit mitt uppe i ett bygge så hade jag gärna ställt in julen.
Tagit en resa och bara njutit av familjen på borta plan.
Men se det går inte i år. Dock ska det i år prioriteras mycket familjetid då varken tv eller internet finns installerat i nya huset 🙂
Det enda som faktiskt stressar mig är att ingenstans har vi jul, inte i boende vi bor i nu och inte i det nya.
Vi är mellan 2 boenden och varken det ena eller det andra är pyntat.
Vi har adventsljus, julstjärna och en tomte.
Jag skulle så gärna vilja få upp lite ljusslingor och en gran..:-(

Vad tycker du om jul? Och det där med presenter , hur resonerar ni ?
Idag , 3dje advent och snart julafton.
Julen närmar sig med stormsteg 🙂

images-2

kram jess

Inspireras

Åh härliga inredningstidningar, fantasin flödar, jag drömmer mig bort, jag längtar, jag har förväntan,jag vill bo stort, modernt, hemtrevligt, varmt, kallt, en plan, två plan, utan källare, med källare…. jag njuter och förvånas samtidigt lite av min osäkerhet.
Trodde jag gillade avskalat, vita väggar, inga gardiner, mattor, bara kallt, kallt och kallt. Mycket svart, vitt och silvrigt.Nästan kliniskt som i en obduktionssal. Men så öppnar man tidningarna och där…varmt, brasa, mattor, plädar, gardiner, massor med grejor överallt……

inspireras

Jag tar mina 2 nyköpta magasin och kryper i sängs.
Har du varit inne på en linje och sedan …helt oväntat..bara vänt om?
Ändrat stil totalt??
Mannen får vara vaken, han är nattvakt åt stora tjejen som ska hämtas vid midnatt:-)
E det nu det börjas ;-))

God natt vänner <3

Att sälja en illusion

Igår var jag och tittade runt på hus med en väninna.
Och jag måste säga att bilderna som de lägger upp som reklam för objekten är bra,riktigt bra. Totalt lurandes !

Ett objekt som väninnan skulle titta på såg så underbart fint ut på bilderna.
Men jag hade redan varit och tittat på det huset och ..fy f-n.
Där var skitig disk i diskhon, mögel på väggarna, smutskläder på golven, en uteliggare som bodde på grannens tomt, ett svartmögligt vattenfilterssystem.I ett annat hus var det en katt som hade pissat överallt (jag fick andas genom munnen), kylen stod öppen och avstängd men med öppna kattmatsburkar i…självförsörjning??
Då sa jag till mäklaren att hur vore det om de som bor i huset hade städat upp och målat lite…Folk ser annorlunda på saker och ting…jag skulle aldrig kunna ha det så!ALDRIG!!

Ett rum och kök

Ett rum och kök

Detta är ju sådant som man INTE tar foto på…för då skulle ju inte en enda människa åka och titta. Jag blir förstummad, varför slösar mäklarna tid på att visa objekt som de kanske vet (inte alltid de varit där själv) är urusla.
Jag styrde av den visningen och vi tog 2 andra istället.
Det blev inte bättre….det ena objektet låg så jäkla fel , nästan mitt i ett stall med flera hästar….Hennes man är allergisk så det hade ju varit hur kul som helst att köpa det huset….Och det andra huset var jättefint, bortsett från att grannhuset låg så nära att de kunde , om de velat, ha spottat ner i poolen…

Det är alltid något som fattas. Hittar man ett fint hus så saknar det; förvaring, extra vardagsrum, gästsovrum etc. Idag blir det fler husvisningar.
Det är kul att titta runt, lära känna områdena mm
Men så länge mäklarna photoshoppar bilderna så lär det bli många hus man får gå igenom innan man hittar ”sitt” hus.

Viss renovering kan behövas..

Viss renovering kan behövas..

Det som skiljer sig mest mellan mäklarmarknaden här nere och hemma i Sverige är att här kan vem som helst bli, och titulera sig, mäklare. Du behöver så klart ett bolag, enskilt eller aktiebolag. Du skaffar dig en schysst hemsida och sen är du klar. Sen plockar du objekt från databasen.
Här är det fritt för säljaren att anlita hur många mäklare som helst. Ingen har exklusivitet. Vilket kan vara bra. Har man t ex hittat en bra mäklare som man tycker ger förtroende så kan de hämta hem obejkt från stora databasen och visa.Han kan alltså låna in sig på en annan mäklares objekt och visa detta. Sen delar de provisionen. Det är bra för det betyder att mäklarna har tillgång till hur många objekt som helst. Det som är nackdelen är att din mäklare kanske inte själv har varit ute och tittat på just detta objeketet och därför kan han/hon/hen inte säga om det passar dig eller motsvarar dina förväntningar.

En ren djungel är det i marknadsbranschen!

Beauty contest/Skönhetstävlingar för barn

I framför allt USA är det väldigt vanligt; Skönhetstävlingar för barn.
Det yngsta barnet lär ha varit 6 månader, uppklädd, sminkad och föräldern gömmer sig bakom barnet och stöttar upp med en arm.

Det finns mycket att vinna på detta; priser i dollar (måånga dollars), bilar, husvagnar, resor, hus …u name it.

Men det finns lika mycket att förlora; barnets barndom. Oersättligt !!
Oftast är det en förälder(mamman i regel) som hade detta som sin dröm när hon var liten; vara vacker, åtråvärd, prisad, bekräftad, stå i centrum. Och oftast …var det bara en dröm för mamman. Då får barnet fylla i den längtan istället, vare sig dt vill eller inte.

Jag säger inte att alla barn är tvingade till detta, finns säkert de som vill av egen vilja, eller som lärt sig vilja..för att vinna priser åt familjen, att göra mamma & pappa stolta.

Frågan är; varför har man dessa tävlingar? Domarna säger att de dömmer både in och utsida..Men vem kan ens se eller närma sig insidan när utsidan är förvrängd av hårspray, poser och make up??

Borde vara en åldersgräns för detta tycker jag !

Flickor stylas till att se äldre ut, docksöta, perfekta enligt domarens kriterier. De som har tappat tänder, får löständer. Det är fejk solbränna, lösögonfransar, vaxade ben på en 6-åring etc.

Hittad en av tusen artiklar när jag googlade fakta;

Mammas lilla docka (Aftonbladet)

De yngsta barnen är bara några månader gamla.
Aftonbladets utsända bakom kulisserna på skönhetstävlingen – för bebisar

AUSTIN
Flickan ler inte längre.
När hon lämnar scenen utan statyett står de andra barnen kvar.
Hon är ful. Det har vuxenvärlden just klargjort med all önskvärd tydlighet.
Välkommen till Universal Royalty Beauty Pageant.
Vackrast unge vinner.

Ur molnet av hårspray framträder ett kaos.
Ett myller av kläder, borstar, smink, blöjor och gråt trängs på tio kvadratmeter.
Fem yrvakna småtjejer ska genomgå en förvandling. Från barn till dockor.
Det sker med hjälp av lager på lager av glitter, smink och löshår. Samt en mamma som till varje pris vill se sina barn vinna.

Bild: Magnus Wennmann/Aftonbladet

Klockan är halv åtta på morgonen och barnen är griniga, som barn får vara, men aldrig dockor. I dockvärlden gäller andra regler.
Tävlingen börjar om en knapp halvtimme. Den som kommer för sent riskerar att diskvalificeras, utan att få tillbaka startavgiften på 800 dollar, drygt 6000 kronor.

Fembarnsmamman Jamie Sterlings humör pendlar mellan irriterad och arg.
Hennes stab av stressade väninnor sliter febrilt med borstar, smink och ballerinaklänningar på varsin unge.
Kvinnorna kastar flaskan med hårspray mellan sig. När den stickande dimman landar på heltäckningsmattan har flickorna fått ytterligare lite volym under lockarna.
Men än så länge ser barnen oroande mycket ut som barn.
Det är inte bra.
– Vill du inte vinna?, frågar mamma lilla Brileigh om och om igen när flickan gnyr och vrider sig undan sminkningen.
Därefter, mellan sammanbitna tänder, det ingen utomstående ska höra:
– Jag lovar, du får smisk om du inte skärper dig nu.

50 minuter senare står Brileigh på scenen. Ett manipulerat foto, fast på riktigt, i gul klänning, touperat hår och med läpparna fastlåsta i ett alldeles perfekt litet leende.
Hon flirtar med publiken och domarna som sitter längst fram. Går som en fotomodell fram och tillbaka över scenen.Brileigh är fyra år.
Mamma, som för en stund sedan hotade med stryk, ler lika stort och sufflerar sin dotter med rörelser och rop.

I två dagar arrangeras Universal Royalty Beauty Pageant i en betongklump till hotell utanför Austin i Texas.
De yngsta tävlande är bara några månader gamla. Små, parfymerade paket. Lealösa.
Inte människor utan exemplar.
Juryn synar.
Över 100 barn är anmälda. Den som anses vara vackrast får 5000 dollar med sig hem.
Här i södra USA är barns utseende en miljonindustri. I stort sett varje helg finns det tävlingar att gå på.

Universal Royalty är en av de största. På hemsidan marknadsförs den med att det finns chans till tv-exponering för barnen.
– Vi har varit på åtta tävlingar hittills i år, berättar Patrice Brewer, som är mamma till Zanna, 4, och Zoey, 2.
Startavgifterna varierar från 100 till 1000 dollar. Därutöver tillkommer klänningarna som kostar från 300 dollar och uppåt.
Än så länge har Zanna och Zoey ingen personlig coach, men kanske om några år.

Bakom tävlingen står Anette Hill, en kvinna runt 40, före detta skönhetsdrottning.
– När jag slutade att tävla blev jag kvar i den här världen, säger hon.
Under 15 år har hennes rörelse vuxit. I dag är hon en affärskvinna med en blomstrande verksamhet.
Anette Hill säger vad hon tänker, utan förskönande omvägar om att alla barn är vackra.
– Det här är en tävling. Det finns bara en vinnare.

Varför är tävlingsmomentet så viktigt?
– Det är inget konstigt med det. Barnen lär sig tidigt att livet år en hård tävling. De lär sig att ta för sig och bli självsäkra.

Det ska visa sig att Anettes svar inte bara är hennes. Så gott som alla föräldrar vi talar med säger samma sak.
Skönhetstävlingen anses vara en utomordentlig skola på väg ut i en hård vuxenvärld. Ju tidigare man lär sig att ta för sig, desto bättre.

– Mina döttrar kommer att ha nytta av det här på sin första anställningsintervju, säger Patrice Brewer.
Hon ger sin minsta en puss på kinden.
– Eller hur, vännen.

John är 45 år gammal med haka på flykt och allvarlig min. Han är den som ska avgöra om barnen är vackra eller inte.
Det är hans yrke. Barnbedömare.

Han sitter längst fram i grå kostym och diskret slips, för anteckningar när en ny tävlande kommer upp på scenen. John beskriver sig själv som ett proffs.

– Jag har gjort det här i snart 15 år.

Vad är det du tittar på?
– Jag ser hur barnen ser ut och hur de uppträder på scenen. Det är ett stort plus om de tar för sig och har ögonkontakt med oss i juryn.

Vissa av de mindre barnen är blyga och rädda, hur reagerar du på det?
– Jag är ett proffs. Om de exempelvis gråter blir det poängavdrag. Det är föräldrarna som är ansvariga för sina barn, inte jag.

Är du allvarlig?
– Ja, absolut.

Vad är skönhet?

– Det finns en yttre och en inre skönhet och jag bedömer båda.

Hur då?
– Jag tror att den inre skönheten också syns på utsidan. Jag ser om ett barn tycker om det de gör. Då får de högre poäng.

Finns det fula barn?
– Ja.

Tävlingen pågår hela dagen. Åldersgrupp för åldersgrupp ska visas upp. Först i klänning, sedan i julkläder och slutligen i baddräkt.
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare.

Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.

Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar.
”En bra skola inför vuxenlivet.”

Och det finns de föräldrar som går HUR långt som helst och tar till vilka metoder som helst för att deras barn ska vinna. Det blir mitt inlägg imorgon.
Skriv gärna vad du tycker !