SOM FRÅGANDE FÅGELHOLKAR

Hej vänner,

I går trodde vi att vi skulle få komma hem men det blev bestämt att nytt blodprov skulle tas i dag , tidigt på morgonen. Dottern blev så klart sur men med facit på hand så var det bra.

Hon började må dåligt i går vid 20.30-tiden. Det började med magen. Hon hade inte ätit något konstigt, lite grönsaker från sjukhusmaten. Sedan kom det en blixtrande huvudvärk vid 22-tiden ( likadant som i fredags kväll ). Därefter kom det kallsvettningar och spyor … Hennes temp rasade ner till 36 och hon var så kall men svetten rann ändå på hela kroppen.

4 sköterskor kom in, läkaren från akuten larmades upp. Dottern fick syremask (syrgasmask?)  för hon hade svårt att andas. De skulle sätta venkateter, 3:dje försöker fungerade det… För att efter en stund…lossa och trilla ut.

Ett fjärde försök och då blev den kvar. Vi höll på till 04.00 i natt så idag är jag inte alls kaxig.

20160306_034050

De tog nya blodprov i natt men hittade ingenting.  Vid ronden i morse sa dom att vi kunde åka hem, de har inte hittat något och dom blir inte klokare.

Jag tyckte att vi skulle kanske avvakta tills dottern inte mådde illa, inte hade huvudvärk och kanske fått i sig lite mat? Det behövdes inte, recept i handen och hem körde vi.

Hon ligger fortfarande däckad, har fått smärtstillande och ska försöka få i sig lite soppa.

Vi ska på ny magnetröntgen om 2 veckor och sedan på återbesök. Vissa tester är fortfarande på odling, kan tydligen ta upp till 2 veckor.

Som om allt detta inte var tillräckligt så spydde Bolt för en stund sen.

Jag är som en zombie och jag hoppas på en lugn natt, i min egen säng….

Hoppas din söndag är något bättre än mig/vår.

Kram jess

IBLAND VILL MAN KUNNA SIA OCH KLONA SIG LITE

Hej vänner,

Vi är fortfarande på sjukhuset. Dottern har gått igenom ett ganska obehaglig sak i  dag ( har själv gjort det); ryggmärgsprov.

Nu är hon tvingad att ligga ner, får inte ens gå upp och kissa och får varken äta eller dricka för ännu ett test väntar ikväll.

Jag har tagit ledigt så mycket jag kan , försöker sköta mail etc från datorn men då nätet är mer än sämst… är det här jag sitter, på golvet;

20160303_183644

Väninnan Carina kom förbi  igår med lite godsaker samt en stor kaffe till mig. Lycka och kärlek i droppar. För här smakar kaffet rävgift!

Och vännen Ola bor i huset, bakar bullar med nutella och sockerkaka till oss på sjukan. Tömmer diskmaskinen och huserar och tar givetvis hand om våra lurviga killar. <3

Vi hoppas att läget är bättre i morgon så Casandra får komma hem för detta….. är inte kul. Hon skriver på bloggen HÄR. 

Kram Jess

Ett dolt handikapp

Inget som jag brukar prata om, få ”nya” vänner vet om det.
Jag drabbades av hjärhinneinflammation 2003.

Det finns 2 varianter; bakteriell eller virus. Jag fick virus.
Mannen fick bära ut mig till bilen och köra mig till akuten.
Då hade jag sovit i ungefär 20 timmar.
Det blev provtagning; läkaren tar ett prov på den vätska som omger hjärnan.
Det här provet heter lumbalpunktion (lp), men brukar felaktigt kallas för ryggmärgsprov.
Ryggmärgen slutar ungefär en decimeter högre upp i bröstryggen och det är inte där läkaren tar provet.

Läkaren sticker in en nål mellan två kotor i ländryggen, fram till en säck med vätska som har förbindelse med den vätska som finns runt hjärnan. Sedan tappas lite vätska ut. Det sägs att det inte ska vara så obehagligt men trots att jag var proppad med morfin så kan jag säga….det kändes!

images-1

Senare kräktes jag, kissade på mig, var oförmögen att gå själv, kunde bara ligga i ett helt nedsläckt rum (sköterskorna fick gå ronden med liten ficklampa).
Jag hade både ögonbindel och öronproppar. Det var fruktansvärt…(sover fortfarande alltid med öronproppar=knäpptyst!)
Efter sjukhusvistelsen flyttade jag in hos mina svärföräldrar.
Gick inte att bo hemma med 2 små barn…..
Svärmor la hela sin semester på att få i mig smärtstillande, mat och dryck.
I 3 veckor bodde jag hemma hos dem och barnen fick bara smyga in och säga hej lite då och då,-(

Det tog lång tid för mig att komma tillbaka till arbetslivet, ungfär 6 månader.
Jag fick börja från början, arbetsträna genom att besöka arbetsplatser 2 x 30 minuter/vecka.
Inte arbeta utan bara vara där . Det lilla gjorde mig trött, helt slut.

Nu har det gått mer än 10 år sedan jag hade hjärnhinneinflammationen.
Och tyvärr så får jag nog säga att jag fortfarande dras med bieffekter; huvudvärk, yrsel, ljuskänslighet, koncentrationssvårigheter och försämrad hörsel är bara några av de ”nya” som jag fått. Textremsa på alla svenska program är ett måste.

images-2

Vi hade en liten låneflicka på besök härom dagen och hon spelade spel på ipoden, samma ljud hela tiden, om och om igen.
Det fixar jag inte. Hon fick snällt ta bort ljudet.
Då frågade hon; kan vi inte sätta på radion istället?
Inte ens det klarar jag av…om radion ska vara på måste allt och alla andra vara knäpptysta.
Likaså i bilen, ingen radio.
Jag saknar de gamla dagarna när jag kom hem från jobb och drog på radion och döttrarna dansade runt, hade uppvisning.
Ibland blir det för mycket när 2 st pratar med mig samtidigt, kanske ringer någons mobil, någon tutar, det busvisslas….Då vill jag bara sätta händerna för öronen och skrika…få tyst på allt och börja om från början…med ett ljud i taget!
Det klarar jag inte längre och det är få som förstår hur jobbigt det är…att inte heller kunna vistas på ställen där det är för mycket folk, där ljudnivån är för hög och för mycket.

images

Nåväl, detta är inte tänkt som gnäll utan mer en upplysning..om hur en sådan som jag (högljud) ibland och oftast bara vill ha det tyst och sitta gömd bakom solglasögonen…

photo-4
kram jess