Nä mina vänner, det där uttrycket stämmer då banne mig inte.
Jag vet inte riktigt vad som skulle få mig att tro att jag vore 20 år igen…
Som 40 åring…
– det tar TIMMAR att få bort kuddtrycket i ansiktet
– det tar TIMMAR att få bort bröstrynkorna om du legat på sidan och tuttarna har tyngt ner varandra.
– man når inte längre ner till sina tår utan att stånka
– det går inte riktigt att med sann glädje att hoppa studsmatta.. ett toalettbesök innan rekommenderas starkt.
– likså; om du är kissig så nys eller hosta inte…
– om man klär sig för ungdomligt ser man ut till att försöka vara 20 år. (kan uppfattas patetiskt). Om man klär sig för gammalt blir man tant.
– jag hade inte gråa hårstrån när jag var 20 år… och brösten pekade framåt och rumpan pekade rakt ut. Magen var platt…
– jag har diskbråck och borde nog sitta på en sittring, det gjorde jag inte när jag var 20 år.
– om jag , mot förmodan, skulle bli askalas tar det minst 2-3 dagar att bli människa igen. När jag var 20 gick det liksom över av sig själv..utan man ens märkte en tendens till bakfylla.
– jag hade bra ämnesomsättning när jag var 20. När jag var 35 försökte den rymma, nu när jag är 40 konstaterar jag att den drog..puts väck.
Med det sagt betyder det inte alls är det är negativt att vara 40 år.
Jag känner att jag är på rätt fas i livet, jag är trygg, mår bra, har friska barn, man och & familj. Uppskattar dom små sakerna betydligt mer när man mognat. Då menar jag inte materiella ting eller gåvor utan snarare gester och omtanke.
Så det där med att vara 40 år okej, om man bara kommer ihåg att stiga upp i tid så man kan släta ut sig lite och kissa innan man nyser. Helt ok 😉
Kram Jess
