Dansken, soffor och chokladparadiset

Oj så många ni är som vill vara med och tävla om detta priset🙂
Glädjande ! Ni hinner dela och vara med, slutsignalen ljuder imorgon kl 21.00

Igår tog vi familjen och hundar och körde till favoritbyn; Mijas Pueblo.
Där finns ju en liten söt chokladfabrik, där allt är handgjort, utan tillsatser.
Precis så jag gillar chokladen, det har Jan Hedh lärt mig;-)

Jag tittade länge över disken, pratade med personalen, fick provsmaka mer än 1 gång 😉
Och detta fick följa med hem;

IMG_7660

IMG_7672

IMG_7680

Givetvis räckte det inte med det, jag var tvungen att slå på med lite extra.
Är det något jag är svag för så är det …choklad;

IMG_7666

IMG_7665

IMG_7664

Sedan bokade jag in en överraskning åt oss alla 4:a, ni får läsa på söndag vad som kommer att ske.
The best thing ever if you love chocolatte !

Avslutningen på kvällen var att Bolt (dagens 1-åring) kräktes ner hela hundburen.
Oh well, back to reality 😉

När vi sedan kom hem från Mijas Pueblo skulle jag ringa på hos grannen.
Nette hade varit i farten igen;

Dansk drömkaka

Dansk drömkaka

IMG_7655

Ni förstår väl varför jag fått börja träna igen 😉
Denna kakan är något av det godaste jag vet, kan lätt äta hela formen själv.

Det var gårdagens äventyr.

Idag har vi varit och ätit frulle med Pilotfrun, mannen och lilla sötnosen hos ”dansken”.
Därefter åkte jag och mannen och tittade på soffor, det börjar snart närma sig …
Inte att flytta in, men vissa saker har ju 3-4 veckors leveranstid. Vi hittade en soffa som förvånade oss båda, vi föll direkt.
Den är lila….say no more 😉

Handen i chokladasken och kaffe på bordet.

Vad gör du ??
Hur ska din fredagkväll se ut?

Här blir det nog bio och käka ute .

Puss Jess

Ett dolt handikapp

Inget som jag brukar prata om, få ”nya” vänner vet om det.
Jag drabbades av hjärhinneinflammation 2003.

Det finns 2 varianter; bakteriell eller virus. Jag fick virus.
Mannen fick bära ut mig till bilen och köra mig till akuten.
Då hade jag sovit i ungefär 20 timmar.
Det blev provtagning; läkaren tar ett prov på den vätska som omger hjärnan.
Det här provet heter lumbalpunktion (lp), men brukar felaktigt kallas för ryggmärgsprov.
Ryggmärgen slutar ungefär en decimeter högre upp i bröstryggen och det är inte där läkaren tar provet.

Läkaren sticker in en nål mellan två kotor i ländryggen, fram till en säck med vätska som har förbindelse med den vätska som finns runt hjärnan. Sedan tappas lite vätska ut. Det sägs att det inte ska vara så obehagligt men trots att jag var proppad med morfin så kan jag säga….det kändes!

images-1

Senare kräktes jag, kissade på mig, var oförmögen att gå själv, kunde bara ligga i ett helt nedsläckt rum (sköterskorna fick gå ronden med liten ficklampa).
Jag hade både ögonbindel och öronproppar. Det var fruktansvärt…(sover fortfarande alltid med öronproppar=knäpptyst!)
Efter sjukhusvistelsen flyttade jag in hos mina svärföräldrar.
Gick inte att bo hemma med 2 små barn…..
Svärmor la hela sin semester på att få i mig smärtstillande, mat och dryck.
I 3 veckor bodde jag hemma hos dem och barnen fick bara smyga in och säga hej lite då och då,-(

Det tog lång tid för mig att komma tillbaka till arbetslivet, ungfär 6 månader.
Jag fick börja från början, arbetsträna genom att besöka arbetsplatser 2 x 30 minuter/vecka.
Inte arbeta utan bara vara där . Det lilla gjorde mig trött, helt slut.

Nu har det gått mer än 10 år sedan jag hade hjärnhinneinflammationen.
Och tyvärr så får jag nog säga att jag fortfarande dras med bieffekter; huvudvärk, yrsel, ljuskänslighet, koncentrationssvårigheter och försämrad hörsel är bara några av de ”nya” som jag fått. Textremsa på alla svenska program är ett måste.

images-2

Vi hade en liten låneflicka på besök härom dagen och hon spelade spel på ipoden, samma ljud hela tiden, om och om igen.
Det fixar jag inte. Hon fick snällt ta bort ljudet.
Då frågade hon; kan vi inte sätta på radion istället?
Inte ens det klarar jag av…om radion ska vara på måste allt och alla andra vara knäpptysta.
Likaså i bilen, ingen radio.
Jag saknar de gamla dagarna när jag kom hem från jobb och drog på radion och döttrarna dansade runt, hade uppvisning.
Ibland blir det för mycket när 2 st pratar med mig samtidigt, kanske ringer någons mobil, någon tutar, det busvisslas….Då vill jag bara sätta händerna för öronen och skrika…få tyst på allt och börja om från början…med ett ljud i taget!
Det klarar jag inte längre och det är få som förstår hur jobbigt det är…att inte heller kunna vistas på ställen där det är för mycket folk, där ljudnivån är för hög och för mycket.

images

Nåväl, detta är inte tänkt som gnäll utan mer en upplysning..om hur en sådan som jag (högljud) ibland och oftast bara vill ha det tyst och sitta gömd bakom solglasögonen…

photo-4
kram jess

Kändisträff

Vi åkte till Miramar/Fuengirola och där var några små och få företag (svenska) som gjorde reklam för sig och sina produkter.
Jag hittade Christina & Hans. Pernilla Wahlgrens fina föräldrar.

Christina Schollin är flitig återförsäljare av Nuskin, likaså flitig användare.
Både Pernilla och Charlotte Perrelli har provat denna lilla magiska maskin.

Vi småpratade och jag kan säga att det känns att det är helmysiga människor. De kändes så folkkära, varma och vänliga.
Hoppas de lyckas med sin försäljning.
Jag är också återförsäljare av Nuskin, dock en vilande sådan just nu eftersom jag satsar på att få igång Herbalife till skandinavier mfl här nere på Costa del Sol med omnejd.

Sen var det C´s tur att sjunga. Åh så duktig hon var!!
Inte lätt förstod jag sedan, för hon hörde inte gitarren, så hon visste inte hur hon låg till med texten.Men det gick jättefint!! Stolt är man!!

Därefter kräktes en liten kille, som satt uppe på sin pappas axlar…det stänkte ner precis vid min ena fot…Mums….Då åkte vi hem:-))
Kram Jess