LENA SÖDERBLOM, MI RIDELL OCH TUSEN ANSIKTEN

Hej vänner,

Igår var vi ute på lite äventyr; teater i Nueva Andalucia.

Det var som sagt Mi Ridell och Lena Söderblom som underhöll med ”En poetisk cocktail i rött & svart” . De har jobbat tillsammans tidigare och lärde känna varandra 1995. Därefter har de arbetat ihop och Lena har även funktion som Mi´s mentor.

IMG_3067Det var en kompott igår av drama, passion, humor, vardagligheter, mysterier, dikter och operasång. Riktigt bra ihopsatt!

Jag måste dela med mig av alla mina bilder…eller ska jag säga ; av alla Mi´s ansiktsuttryck. Det märks att hon jobbar med att föreläsa om bland annat kroppspråk ( föreläsning 27/10, biljetter finns på Mia Deli/Nueva Andalucia för er som vill gå )

PicMonkey Collagemi2 PicMonkey Collagei5 PicMonkey Collagemi4 PicMonkey Collagemi3 PicMonkey Collagemi8

PicMonkey Collagemi10

Härlig föreställning med en hel del bekanta ansikten;-)

Jag köpte Lenas bok och fick den signerad. Sen träffade jag ytterligare en författarinna som toppar listorna hemma i Sverige. Men den boken ska jag visa upp en annan dag;-)

Vi avslutade kvällen med middag på restaurang Magna. En härlig torsdagskväll här i Spanien.

Tack till Mi och tack till Lena ( grattis på födelsedagen )

PicMonkey Collagemi9 PicMonkey Collagemi7 PicMonkey Collagemi6

Slagsmål, skola och barnuppfostran

Ja, ett ämne i kombination med ovan…inte lätt.
Det är inte lätt att vara förälder, att tänka med hjärnan och inte hjärtat. Men bortse från vilken skola det än har hänt på , det sker överallt. Tänk mer på händelsen och hur du skulle ha reagerat;

Vår dotter ( den ena) har haft några killar i klassen som störat sig, sagt dumma saker, gått förbi, knuffats, klämt hårt runt armarna, bröstat upp sig m.m
Och vi har tjatat; ge inte igen, gå därifrån, ignorera, bry dig absolut inte om dem, de är förlorarna, du är underbar, fin, säg till fröken etc.
Åhh så många gånger jag/vi sagt detta….vi borde få guldmedalj eller nt…..
Eller inte…för det var den pedagogiken!!

Livet är inte rättvist, det suger emellan åt, för alla.
Ingen går omkring och är harmonisk, lycklig och nöjd jämt. Så är det, upp och ner.
Men inte svart eller vitt. Det är gråzoner..många gråzoner…

I detta fallet som inträffade idag så sa min dotter till rastvakten.
Hon bad pojken/pojkarna i fråga att sluta. Men det gjorde dem inte.
Då hade JAG tagit pojkarna åt sidan och bett dem sitta hos mig tills de skärpt till sig. Inte låtit dem fortsätta rasten med kompisar.
De gav sig på vår tjej igen med dumma, fula ord, en knuff, ett bröst som knuffar hennes bröst…
Hon sparkade tillbaka! Hårt! På den ena pojkens lår.
Och då bet en annan kille henne ( en yngre , släkt till den äldre) i armen.
Ja herregud, ett sånt liv det måste ha varit kan man tänka…Men inte.
Min dotter grät inte, hon sa inte iheller till fler gånger. Men när jag kom och hämtade berättade hon direkt att hon varit i ”slagsmål”.

När vi informerar mentorn ( som inte visste något) så säger min dotter;
– Mamma har sagt att jag ska slå tillbaka…hårt !!
Oups…så fick jag onda ögat av mentorn…..Ja du, sa jag…Mitt topplock gick, det flög av utav helvete den dagen då jag sa det till henne.
Inte korrekt enligt vad vi ska lära våra barn men samtidigt vill jag inte heller att hon ska ta hur mycket skit som helst, att bara utstå…Nej, jag hävdar bestämt att det var bra att hon sparkade pojken.
(Nej nej säger ängeln på min högra axel….man får inte slåss…Djävulen på vänster axel kontrar med;synd att det inte träffade så hårt som jag önskat)
För hur ska man få ett barn att markera när inte tillsägning räcker?
Givetvis ska man inte gå omkring och slå varandra, men om han/den/det tycker att det är så himla trevligt att ge sig på min tjej, då kan han väl få känna lite hur det känns också…??

För hade jag fått lämna hjärnan åt sidan så hade jag önskat en jävla smäll på den ungen, jag hade velat hänga upp honom i kragen i jackhängarna utanför klassrummet och dragit upp tröjan över hans huvud. Jag blir så jävla förbannad när man ska tiga, passa in, vara lagom. Då vill det ju till att den andra ungen också är lagom och passar in. För vem gav den pojken rätten att ge sig på min dotter??

Jävla pedagogik säger jag bara..nu e jag förbannad igen……
Hur resonerar ni ..med hjärtat…och hjärnan :-))

Bör tillägga att;
Det ska pratas med berörda barn, mentorn är väldigt duktig tycker jag, tar tag i konflikter omgående. Har stort förtroende för henne. Jag hänger inte ut någon, detta händer överallt. Undrar mest hur du ser på saken, har du erfarenhet?