MOLLY SANDÉN – NAKEN

Hola amigos,

Lördag, hoppas ni fått en härlig start på helgen. Här är vi nyss uppstigna och jag sitter ute vid poolen med kaffe och en Herbalifebars som sällskap.

Detta såg jag cirkulerade runt igår på både facebook och instagram;

From Molly’s Instagram: As long as I can remember I’ve been insecure about my body because of all the mean comments I got that said I was ”overweight”. In my musikvideo FREAK I decided to make friends with my body and make a statement by being completely naked – accepting who I am. I’m proud to finally be proud of myself and my body. That’s all because of your love Thank you for making it so much easier to fight for what I believe in. #Acceptance

1937457_721428551227488_8655014562497346695_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en av sveriges främsta sångerskor, hon har en fantastisk röst, hon är söt, duktig och ser ut att ha ett bra förhållande med sin sjungande Danny. Men ändå, där under, har hon mått väldigt dåligt, fått höra att hon ser ut som en gris, att hon är tjock och fet.

images-1

 

 

 

 

 

Ord som detta gör ont och Molly har skämts, lyssnat på kommentarerna och tagit åt sig. Men nu har hon kommit så långt att hon förstått, hon accepterar hur hon ser ut och visst kan ni erkänna att hon är vacker, både med och utan kläder.

Bra gjort Molly, du är enastående. Och fantastiskt bra att en kändis vågar gå ut och säga hur man mår/mått och visa att ; visst duger jag !

Ord gör ont, vare sig du är kändis eller ej.

Kram Jess

Ni glömmer väl inte att titta in hos alla mina vänner, vem vet vad de hittar på idag;)

Slagsmål, skola och barnuppfostran

Ja, ett ämne i kombination med ovan…inte lätt.
Det är inte lätt att vara förälder, att tänka med hjärnan och inte hjärtat. Men bortse från vilken skola det än har hänt på , det sker överallt. Tänk mer på händelsen och hur du skulle ha reagerat;

Vår dotter ( den ena) har haft några killar i klassen som störat sig, sagt dumma saker, gått förbi, knuffats, klämt hårt runt armarna, bröstat upp sig m.m
Och vi har tjatat; ge inte igen, gå därifrån, ignorera, bry dig absolut inte om dem, de är förlorarna, du är underbar, fin, säg till fröken etc.
Åhh så många gånger jag/vi sagt detta….vi borde få guldmedalj eller nt…..
Eller inte…för det var den pedagogiken!!

Livet är inte rättvist, det suger emellan åt, för alla.
Ingen går omkring och är harmonisk, lycklig och nöjd jämt. Så är det, upp och ner.
Men inte svart eller vitt. Det är gråzoner..många gråzoner…

I detta fallet som inträffade idag så sa min dotter till rastvakten.
Hon bad pojken/pojkarna i fråga att sluta. Men det gjorde dem inte.
Då hade JAG tagit pojkarna åt sidan och bett dem sitta hos mig tills de skärpt till sig. Inte låtit dem fortsätta rasten med kompisar.
De gav sig på vår tjej igen med dumma, fula ord, en knuff, ett bröst som knuffar hennes bröst…
Hon sparkade tillbaka! Hårt! På den ena pojkens lår.
Och då bet en annan kille henne ( en yngre , släkt till den äldre) i armen.
Ja herregud, ett sånt liv det måste ha varit kan man tänka…Men inte.
Min dotter grät inte, hon sa inte iheller till fler gånger. Men när jag kom och hämtade berättade hon direkt att hon varit i ”slagsmål”.

När vi informerar mentorn ( som inte visste något) så säger min dotter;
– Mamma har sagt att jag ska slå tillbaka…hårt !!
Oups…så fick jag onda ögat av mentorn…..Ja du, sa jag…Mitt topplock gick, det flög av utav helvete den dagen då jag sa det till henne.
Inte korrekt enligt vad vi ska lära våra barn men samtidigt vill jag inte heller att hon ska ta hur mycket skit som helst, att bara utstå…Nej, jag hävdar bestämt att det var bra att hon sparkade pojken.
(Nej nej säger ängeln på min högra axel….man får inte slåss…Djävulen på vänster axel kontrar med;synd att det inte träffade så hårt som jag önskat)
För hur ska man få ett barn att markera när inte tillsägning räcker?
Givetvis ska man inte gå omkring och slå varandra, men om han/den/det tycker att det är så himla trevligt att ge sig på min tjej, då kan han väl få känna lite hur det känns också…??

För hade jag fått lämna hjärnan åt sidan så hade jag önskat en jävla smäll på den ungen, jag hade velat hänga upp honom i kragen i jackhängarna utanför klassrummet och dragit upp tröjan över hans huvud. Jag blir så jävla förbannad när man ska tiga, passa in, vara lagom. Då vill det ju till att den andra ungen också är lagom och passar in. För vem gav den pojken rätten att ge sig på min dotter??

Jävla pedagogik säger jag bara..nu e jag förbannad igen……
Hur resonerar ni ..med hjärtat…och hjärnan :-))

Bör tillägga att;
Det ska pratas med berörda barn, mentorn är väldigt duktig tycker jag, tar tag i konflikter omgående. Har stort förtroende för henne. Jag hänger inte ut någon, detta händer överallt. Undrar mest hur du ser på saken, har du erfarenhet?