MAMMA FYLLDE ÅR

Hej vänner,

När mamma fyllde år i november fick hon en resa av mig, syrran & våra barn/make.

Den resan kommer äntligen, vart så länge sedan vi bokade men nu…. nu är vi här, dagen D.

Jag checkar snart ut från jobb och styr bilen mot flygplatsen för att hämta upp mamma och syrran, sedan kör vi hit;

images-1 Unknown images-2

En helg fylld med bad, spabehandlingar, god mat, skratt och kortspel.

Precis vad jag tror jag behöver nu. Hoppas vi får fint väder 😉

Och även djupgående massage av min massör hemma i huset på söndagskväll.

Sedan blir det några dagar till hemma hos oss innan vi vinkar good bye igen.

Men, nu njuter vi 😉

kram jess

Ps: Alla bilder är toksnodda från nätet 😉

ÄNTLIGEN SÅ KOMMER DEM!!

Hej vänner,

 

En liten snabb titt in här hos Er. Vet ni vad som händer denna veckan??

Första leveransen av Design by K.Lundqvist går äntligen ut till kunderna runt om i Sverige. Och säljarkollegan är och gör New York osäkert, så klart ska ljusen finnas även ”over-there”.

Prestige Collection är på vägarna;

10383967_1563302463903672_5902629360816950334_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Notera den lyxiga dustbagen som varje ljus är paketerad i samt den ursnygga kartongen.

Är du intresserad av att ta in dessa produkterna i din butik/webbshop, maila mig; spain@klundqvist.com

 

 

Medans jag ligger här hemma och kurerar mig så väntar jag med spänning på mitt säljmaterial. Snor bilden nedan av Jenny. Det var tänkt att det skulle bli en ny collection med namnet World Tour men överallt vill alla ha Prestige Collection. Den som är svart idag. K.Lundqvist tänker om och kommer således att avvakta lite med World Tour och släpper istället Prestige även i vitt;-)

1919632_1560457097521542_1144448016203023962_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ska bara läka näsan lite sen drar jag ut på uppdrag;-)

Vi ses väl ??

 

Kram Jess

www.klundqvist.com 

VI KÖR VÄL LITE LONDON??

Hej vänner,

Strålande solsken i Spanien idag ( södra delen i allafall). Blev lite svettigt i gympaskorna.

Tänkte att vi ska beta av lite av vår Londonvistelse. Det har blivit så mycket bilder, vi har upplevt oerhört mycket. Allt från Regents Park, Madam Tussauds, Slottet, Turistbuss, Afternoon tea, shopping, träffat f d klasskamrat …och mycket mycket mer.

Tänkte visa lite bilder från en av parkerna som vi strosade runt i ;

PicMonkey Collage2

 

 

 

 

 

 

 

 

Bra skor var viktigt. Gick fint med nya inläggen, dock blev det några blåsor lite här och där.

PicMonkey Collage5 PicMonkey Collage4 PicMonkey Collage3 PicMonkey Collage1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Höst i London. Jag hade ju packat ner tjocka strumpbyxor, vantar och grovstickad polotröja. Det var värsta värmeböljan när vi var där, 21 grader…. Blev hur skönt som helst.

Dessa två njöt. Kanske mer i shoppingbutikerna men även lite ute i friska luften;

IMG_3387

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har väl drygt 500 bilder att gå igenom. Det får komma lite pö om pö. Lär ju ha mycket tid över efter det som händer imorgon;-)

Har du varit i London? Något favoritställe??

Kram jess

Ps: Glöm inte bort TÄVLINGEN här på bloggen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Beauty contest/Skönhetstävlingar för barn

I framför allt USA är det väldigt vanligt; Skönhetstävlingar för barn.
Det yngsta barnet lär ha varit 6 månader, uppklädd, sminkad och föräldern gömmer sig bakom barnet och stöttar upp med en arm.

Det finns mycket att vinna på detta; priser i dollar (måånga dollars), bilar, husvagnar, resor, hus …u name it.

Men det finns lika mycket att förlora; barnets barndom. Oersättligt !!
Oftast är det en förälder(mamman i regel) som hade detta som sin dröm när hon var liten; vara vacker, åtråvärd, prisad, bekräftad, stå i centrum. Och oftast …var det bara en dröm för mamman. Då får barnet fylla i den längtan istället, vare sig dt vill eller inte.

Jag säger inte att alla barn är tvingade till detta, finns säkert de som vill av egen vilja, eller som lärt sig vilja..för att vinna priser åt familjen, att göra mamma & pappa stolta.

Frågan är; varför har man dessa tävlingar? Domarna säger att de dömmer både in och utsida..Men vem kan ens se eller närma sig insidan när utsidan är förvrängd av hårspray, poser och make up??

Borde vara en åldersgräns för detta tycker jag !

Flickor stylas till att se äldre ut, docksöta, perfekta enligt domarens kriterier. De som har tappat tänder, får löständer. Det är fejk solbränna, lösögonfransar, vaxade ben på en 6-åring etc.

Hittad en av tusen artiklar när jag googlade fakta;

Mammas lilla docka (Aftonbladet)

De yngsta barnen är bara några månader gamla.
Aftonbladets utsända bakom kulisserna på skönhetstävlingen – för bebisar

AUSTIN
Flickan ler inte längre.
När hon lämnar scenen utan statyett står de andra barnen kvar.
Hon är ful. Det har vuxenvärlden just klargjort med all önskvärd tydlighet.
Välkommen till Universal Royalty Beauty Pageant.
Vackrast unge vinner.

Ur molnet av hårspray framträder ett kaos.
Ett myller av kläder, borstar, smink, blöjor och gråt trängs på tio kvadratmeter.
Fem yrvakna småtjejer ska genomgå en förvandling. Från barn till dockor.
Det sker med hjälp av lager på lager av glitter, smink och löshår. Samt en mamma som till varje pris vill se sina barn vinna.

Bild: Magnus Wennmann/Aftonbladet

Klockan är halv åtta på morgonen och barnen är griniga, som barn får vara, men aldrig dockor. I dockvärlden gäller andra regler.
Tävlingen börjar om en knapp halvtimme. Den som kommer för sent riskerar att diskvalificeras, utan att få tillbaka startavgiften på 800 dollar, drygt 6000 kronor.

Fembarnsmamman Jamie Sterlings humör pendlar mellan irriterad och arg.
Hennes stab av stressade väninnor sliter febrilt med borstar, smink och ballerinaklänningar på varsin unge.
Kvinnorna kastar flaskan med hårspray mellan sig. När den stickande dimman landar på heltäckningsmattan har flickorna fått ytterligare lite volym under lockarna.
Men än så länge ser barnen oroande mycket ut som barn.
Det är inte bra.
– Vill du inte vinna?, frågar mamma lilla Brileigh om och om igen när flickan gnyr och vrider sig undan sminkningen.
Därefter, mellan sammanbitna tänder, det ingen utomstående ska höra:
– Jag lovar, du får smisk om du inte skärper dig nu.

50 minuter senare står Brileigh på scenen. Ett manipulerat foto, fast på riktigt, i gul klänning, touperat hår och med läpparna fastlåsta i ett alldeles perfekt litet leende.
Hon flirtar med publiken och domarna som sitter längst fram. Går som en fotomodell fram och tillbaka över scenen.Brileigh är fyra år.
Mamma, som för en stund sedan hotade med stryk, ler lika stort och sufflerar sin dotter med rörelser och rop.

I två dagar arrangeras Universal Royalty Beauty Pageant i en betongklump till hotell utanför Austin i Texas.
De yngsta tävlande är bara några månader gamla. Små, parfymerade paket. Lealösa.
Inte människor utan exemplar.
Juryn synar.
Över 100 barn är anmälda. Den som anses vara vackrast får 5000 dollar med sig hem.
Här i södra USA är barns utseende en miljonindustri. I stort sett varje helg finns det tävlingar att gå på.

Universal Royalty är en av de största. På hemsidan marknadsförs den med att det finns chans till tv-exponering för barnen.
– Vi har varit på åtta tävlingar hittills i år, berättar Patrice Brewer, som är mamma till Zanna, 4, och Zoey, 2.
Startavgifterna varierar från 100 till 1000 dollar. Därutöver tillkommer klänningarna som kostar från 300 dollar och uppåt.
Än så länge har Zanna och Zoey ingen personlig coach, men kanske om några år.

Bakom tävlingen står Anette Hill, en kvinna runt 40, före detta skönhetsdrottning.
– När jag slutade att tävla blev jag kvar i den här världen, säger hon.
Under 15 år har hennes rörelse vuxit. I dag är hon en affärskvinna med en blomstrande verksamhet.
Anette Hill säger vad hon tänker, utan förskönande omvägar om att alla barn är vackra.
– Det här är en tävling. Det finns bara en vinnare.

Varför är tävlingsmomentet så viktigt?
– Det är inget konstigt med det. Barnen lär sig tidigt att livet år en hård tävling. De lär sig att ta för sig och bli självsäkra.

Det ska visa sig att Anettes svar inte bara är hennes. Så gott som alla föräldrar vi talar med säger samma sak.
Skönhetstävlingen anses vara en utomordentlig skola på väg ut i en hård vuxenvärld. Ju tidigare man lär sig att ta för sig, desto bättre.

– Mina döttrar kommer att ha nytta av det här på sin första anställningsintervju, säger Patrice Brewer.
Hon ger sin minsta en puss på kinden.
– Eller hur, vännen.

John är 45 år gammal med haka på flykt och allvarlig min. Han är den som ska avgöra om barnen är vackra eller inte.
Det är hans yrke. Barnbedömare.

Han sitter längst fram i grå kostym och diskret slips, för anteckningar när en ny tävlande kommer upp på scenen. John beskriver sig själv som ett proffs.

– Jag har gjort det här i snart 15 år.

Vad är det du tittar på?
– Jag ser hur barnen ser ut och hur de uppträder på scenen. Det är ett stort plus om de tar för sig och har ögonkontakt med oss i juryn.

Vissa av de mindre barnen är blyga och rädda, hur reagerar du på det?
– Jag är ett proffs. Om de exempelvis gråter blir det poängavdrag. Det är föräldrarna som är ansvariga för sina barn, inte jag.

Är du allvarlig?
– Ja, absolut.

Vad är skönhet?

– Det finns en yttre och en inre skönhet och jag bedömer båda.

Hur då?
– Jag tror att den inre skönheten också syns på utsidan. Jag ser om ett barn tycker om det de gör. Då får de högre poäng.

Finns det fula barn?
– Ja.

Tävlingen pågår hela dagen. Åldersgrupp för åldersgrupp ska visas upp. Först i klänning, sedan i julkläder och slutligen i baddräkt.
De minsta har än så länge inte lärt sig skillnaden mellan vinnare och förlorare.

Det har däremot den magra flickan i tioårsåldern med glasögon och brun långklänning.
Hon vet, när hon lämnar scenen först av alla, att hon är ful. Det har vuxenvärlden just slagit fast. Och de vuxna är ju experter, de om några borde väl veta.

Flickan kämpar mot gråten och klarar sig hela vägen ner till platsen där hennes familj sitter.Då går det inte längre.
Tårarna tvättar bort sminket under ögonen.
Fulstämpeln sitter kvar.
”En bra skola inför vuxenlivet.”

Och det finns de föräldrar som går HUR långt som helst och tar till vilka metoder som helst för att deras barn ska vinna. Det blir mitt inlägg imorgon.
Skriv gärna vad du tycker !

Hemlängtan

infunnit sig…innan jag (vi) ens hunnit resa iväg…
Allt jag gör räknar jag ner…näst sista middagen, näst sista mysdagen, snart sista dagen och sen bär det iväg. Det är nog värst de sista dagarna då man börjar känna efter. Jag vet ju att när jag (vi) väl kommit ner så rullar det på, vi får våra rutiner och det blir vardag. Vi reser ju inte för alltid och dt är lätt att hålla kontakten (telefon, skype, mail, sms/mms etc) Och det kommer att bli många resor hem under dessa månaderna och vi kommer att få lite vänner på besök:-)

Blev avskedspresent till syrran idag (2 blommor; en för oss var och givetvis vårt signum; hjärtan)

Och en liten lapp , som är sann , men dt känns ju ändå jobbigt…

Och jag vet ju att det blir tuffast känslomässigt för den som stannar kvar.
Uppmuntrade syrran att inte vara för ledsen utan försöka se situationen med nya ögon/nytt ljus…och då fick hon en present av mig;

Har man dessa på sig så kan man ju inte vara ledsen <3 <3

Stockholmsweekend

Då var Stockholmsweekenden över, tänk så länge man längtar och tänk så fort det sedan bara försvinner ifrån en.
Vi har haft en jätteskön helg, jag och Mannen. Vi flög upp, tidigt som 17 på lördagmorgon. Hann med shopping i snöstormen, blev bikini på Åhléns (Röhnisch), ett linne från Desigual m.m.

Sen blev dt fika med min kusin P som bor i Stockholm sedan många år tillbaka, vi har inte setts på cirka 5 år. Träffade också hans flickvän L , supergo tjej. Därefter gick jag och Mannen runt och bestämde oss för att besöka Mood, där Valerie Aflalo har öppnat sin butik. Vi har kontakt på Fb och träffades på en del tjejmiddagar etc i Malmö för många år sedan. Tyvärr var Valeries klänningar för fina för bröllopet jag ska gå på….:-(

Vi satt oss Mood, den nya trendiga gallerian i Sthlm. Jag drack bubbel och njöt av folkvimlet, bara att sitta och titta på människor är fantastiskt kul.
Och där, mitt i allt, såg jag en stooor pälsjacka och ett svart långt hår….tänkte direkt på Åsa, som jag lärt känna genom min blogg/hennes blogg/fb. Messade henne och visst var det Åsa. Hon kom ut och letade upp mig och så träffades vi IRL 🙂
Vem säger att Stockholm är en storstad??

Åsa bloggar på; http://www.emperia.se/category/bloggar/hogberg/

Därefter tog vi oss till hotellet och checkade in. Resten skriver jag om senare:-))