När man är sträng vid sig själv

För att inte fastna i soffan så har jag en egensatt regel; max 2 avsnitt av serien som jag följer på Netflix, sedan måste jag ut och gå min dagliga promenad.

Rundan jag tänker ta , tar 47 minuter och det blev perfekt till podden jag lyssnade på. Jag har fått lite tips men valde att prova Berg & Gynning. Blev en del skratt där jag gick helt själv i skogen.

Sen när jag kommer hem från rundan tar jag frukt och då får jag titta på tv igen 😉 Innan det är dags att laga nyttig middag. Jag är så sträng att jag inte ens vågar säga emot mig själv;-)

Vy från dagens runda;

Geggamojja, gäller att gå försiktigt då stigarna lutar åt sidan och jag är faktiskt livrädd för att trampa fel och stuka foten. Tungan rätt i mun och gegga och sand i skorna….

Men jag gör det i allafall 😉

//Den bästa motion är den som blir av

ATT TA SIG I KRAGEN

Det är så svårt, så sjukt jobbigt att ens få ändan ur vagnen.

Precis utanför dörren har vi Saxtorpssjöarna, jättefint område där man kan gå och njuta.

Ni har sett bilder därifrån tidigare, både när Lilleman och Bolt badade men även när Lilleman la sig rak lång på isen.

Idag bestämde jag redan ifrån sängen att 10.30 skulle jag ut och ta med mig Lilleman.

Hade jag skjutit på det eller landat i soffan hade det aldrig blivit av. Så… vi gick på promenad;

 

Det har regnat, det är plusgrader, det är geggamojja och hästarna har ridit sönder gångstigarna totalt. Det finns separata stigar för hästarna men tyvärr så följer inte ryttarna dessa ”regler”.

Vilket innebär att stigarna blir upptrampade, nerbajsade och jäkligt svåra att gå i.

Jag fick ta Lilleman bakom mig vid många tillfällen för hade han gått först och dragit lite i kopplet hade jag drattat på arslet… Det var halt i geggan.

Bortsett från det så var det njutbart.

Vi mötte ett rådjur och även en häst. Lilleman har aldrig sett en häst på nära håll men han missade att den stod precis där vi gick förbi 😉

Kul hade vi i alla fall (hade Lilleman…);

 

Det värsta är nog ändå när promenaden är slut… Lilleman är vit…

Med värk i armarna är han svår att lyfta. Mannen eller Lillan brukar få göra det men idag var jag själv. Känns kan jag säga. Men, motionsrundan blev av och nu doftar Lilleman gott igen.

Kram J