Det har väl lagt sig

Lite…det här med åskmolnshumöret….det blev hyfsat bra igår sedan alla drog igång städningen. Bara golven kvar att tvätta. Så jag har sovit gott 😉

Idag har jag dammat av mina skolböcker. För Er som är nya kan jag berätta att jag läser en kurs på distans; Hälsoinformatör för barn – & ungdomar.  Väldigt mycket fakta att ta in, lärorikt men ibland tappar jag helt motivationen och tar lite väl långa pauser. Har förlängt inlämningstiden till oktober men jag strävar efter att vara klar så fort som möjligt då jag också vill ha sommarlov med familjen. Tror risken är stor att man tänker; – jag har så god tid på mig…och så sitter man där med allt i september..

Efter en lunch med mannen vid havet blev det plugg i solen. Och därefter har jag låtsas-shoppat på en av mina favoritsider/internetshoppar här i Spanien. Den hittar du HÄR. 

Idag hittade jag följande saker som jag hade kunnat tänka mig, om jag hade behövt dem. Vilket jag inte gör och därför låtsas-shoppar jag bara. Typ som fönstershopping fast online;-)

ES-VI073WWAHE0FES-1-catalog

ES-VI073WWAHE0EES-1-catalog

ES-VI073WWAHE0GES-1-catalog

 

Visst är dem läckra !

Sedan hittade jag den här picknick korgen och det är ju hög tid att ta sig ut och äta i det fria;FR-JO269WWAGULGFR-1-catalog

Och nu ska jag erkänna; JAG HATAR PICKNICK

Verkligen ! Det ser så fint ut på bilden men jag ser bara följande framför mig; en gräsmatta som är knölig, myror i korgen, på filten, på mig. Irriterande bin och snart nog en irriterad mamma. Maten har blivit ihoptryckt och allt smakar halvljummet. Det dukas upp fint och sen då, allt blir ju skitigt och kladdigt. Kladd = det obehagligaste jag vet. Och knäna knakar och sprakar när man väl ska försöka ta sig upp från den där stickiga filten.

En bra picknick för mig är en restaurang/korvkiosk som har sittplats (bänk) och serverar antingen en korv med bröd i serviette eller en tallrik med pommes. Där jag kan äta mig mätt, sitta hyfsat och sedan slänga skräpet och lulla vidare. (fast det kallas inte picknick väl)

Snälla, någon kan väl erkänna att picknick inte alls är Hollywood-mysigt. Eller ”kärnfamiljsaktivitet”.  För det kan väl inte vara så att jag är ensam om att hata picknick ???

Nu drar jag vidare för upphämtning av barn. Ni förstår ju att det blir ingen picknick här inte. Stackars barn…..undrar om de får men för livet.

Kram bekväma-Jess

ps: Glöm inte bort att titta in hos mina vänner🙂

 

 

Att uppmuntra till ätstörning

Jag gled in på en bloggsida, via en annan bloggs länkning och blev helt stum….förfärad…ledsen…

Bloggen skrivs av 2 tjejer; Carmen och Valetina.
Som de skriver;

Shed the weight of every burden thrown upon you and force yourself to fold into the corners of your own flesh. Food sits on our tongues like knives. Prettyskinnylife was conceived by two disordered best friends, Carmen and Valentina, who are fighting for their bones back.

Först när jag läste texten snabbt tänkte jag; Ah, de har haft ätstörning och försöker hitta vägen tillbaka.
Sen läste jag igen…..Fighting for their bones back….
Det var ju precis tvärtom. Dessa tjejer lägger upp träningstips, hur mycket kalorier de förbränner, vad de har ätit (4-500 kalorier/dag), hur mycket de har gått ner etc.
Denna läsning smärtar .
Jag hade önskat att de var friska från sin sjukdom och strävade efter att gå upp lite i vikt istället, få kontroll över de osunda tankarna..
Att de ska kunna njuta av livet på alla sätt och vis.

Dessa bilder har de lagt upp som inspirationsbilder;

tumblr_mtwiqiFdBy1sil070o1_500

tumblr_mua2nrtfo21sil070o1_500

tumblr_mtumyuaKvq1sil070o1_500

tumblr_m0g1msciJw1rnyonko1_500

Och jag undrar…hur kan det gå så här långt?

Omgivningen, ser de inte signalerna? Eller är den som har ätstörningar så bra på att luras, gömma kroppen i stora kläder?
Jag inbillar mig att jag skulle märka det om någon av flickorna hade börjat dra ner på maten, träna för mycket, smalna av…
Som sagt, jag har ingen erfarenhet av ätstörningar.
Eller, förutom att jag blev mobbad när jag var yngre för att jag var så smal och spinkig, brösten kom sent.
Plankan har man ju fått höra mer än en gång..Och jag åt och åt men gick bara inte upp i vikt.
Elaka avundsjuka blickar och kommentarer om att man hade anorexia hörde jag också mer än en gång.

Aldrig är alla nöjda, eller hur?
Har du någon erfarenhet som du vill dela med dig av vad gäller ätstörning?
Vissa ämnen måste bara luftas tycker jag, då blir de mindre ”skamliga” och tabubelagda:-)

Det är medvetet som jag INTE länkar till deras blogg då jag inte tycker att de ska få mer uppmärksamhet, fler besökssiffror som kanske triggar dem att gå ner ännu mer i vikt!

Kram jess

Här kan du läsa mer om ätstörningar och få hjälp/kontrakt och råd.