God morgon vänner,
Är du vaken?? Själv så har jag varit uppe sedan 06.30. Barn som ska till skolan och hundar som ska ut och kissa i trädgården.
Satt och funderade över gårdagen med en kopp kaffe i trädgården (jodå, det går fortfarande att sitta ute på morgnarna). Att igår var jag allt mellan 3-98 år. Låt mig förklara på ett ungefär.
Dagen gick i rasande fart, hade kontorsvisning som blev succé. Jag blev laddad med positiv energi och klickade direkt med den nya hyresgästen. Vidare till gymmet med 2 Herbalife leveranser. Här är jag fortfarande i min riktiga ålder, kanske lite yngre. Endorfiner gör susen;-)
Men sen…tog luften slut. Jag var hungrig men lite lätt illamåendes vilket ledde till att jag surnade till och åt skit istället ( glass, choklad, kakor…) . Det gjorde mig ännu surare, för plötsligt var jag inte bara sur utan sur för jag faktiskt hade så dålig karaktär att trycka i mig…..
Då blev jag 3 år…och nästan stampade med foten i golvet. Så tjurade jag en stund till sen gick det liksom över av sig själv. Och jag åt 3 kokta äggvitor och en avokado. (kanske inte vad en 3-åring hade ätit men iallafall, ni fattar).
Försökte sova lite middag, för det gör ju kanske 2-3 åringar fortfarande. Klädde av mig och ….klarvaken! Efter lite dumspel på Ipaden var det bara att stiga upp igen ( klockan 12.30)
Sen, hade jag suttit för länge och hela kroppen knarrade när jag reste mig, Jag fick liksom räta ut ett ben i taget och ta fäste i golvet med båda fötterna, stabilt, innan jag sakta traska vidare. Bara käppen som fattades…ungefär. Och att tappa något när man är i det läget..funkar inte…. Lite samma känsla som när man var höggravid och bara lät tappade saker ligga kvar på golvet.
Vid klockan 17-17.30 kom nästa fas…typ småbarns/tonårsfasen. Jag blev sjukligt trött och kasade längre och längre ner på stolen, tills min 98åriga rygg sa; stopp och belägg! Precis som alla småbarn så hade jag kunnat sitta och somna framför Bolibompa eller liknande barnprogram. Jag fick rest mig och gått ut en sväng till torget istället.
På morgnarna och helgerna är jag en tonåring, jag kan sova till huuuur länge som helst. Lätt från 23-13.00 . Inga problem. Lite slöseri med tiden att göra det jämt men det händer ibland.
Den ålder som jag kanske sällan hittar mig själv i är väl i åldern 55-75 år. Även om min man tycker att jag nog hamnar i det facket eftersom jag alltid har en tandrensare med mig. Ni vet, en sån där liten mellanrumsborste…..Det jag saknar skulle väl vara vikta Ica-påsar i handväskan samt en regnhätta….men det kommer nog;-)
Vilket ålder är du ??
Kram J
